lördag 29 september 2012

2011 Leth Grüner Veltliner Wagram Klassik


Dagens vin är en mångårig gäst på statliga alkoholmonopol i norden. Ofta uppskattad dessutom, om jag inte minns fel har allt om vin hyllat det här ett antal gånger i sina återkommande sortimentsprovningar. Nu var det i och för sig några år sedan jag läste den tidningen sist. Nog tjôt! Vi går direkt på puteljen. Korken ryker. Några deciliter går direkt i grytan till risotton, resten dricks upp. Väl i glaset har vi ett vin med ljust gröngyllene färg. Doften är mineralisk. Vi får krita, stendamm, lätt rök och så en liten hint frukt med citrus och syrliga gröna äpplen och kanske något sötare inslag - persika? I munnen är det ändå rätt snällt. Visst, syran är påtaglig, men det slinker ner utan problem medan vi väntar på att maten ska bli färdig. Inte så värst komplext men här finns bra, steniga mineraler, mer äpplen och en fin pepprig kryddighet typisk för Veltliner. Avslutet är medellångt. Ett ok, enkelt men ursprungstypiskt vin med bra drickbarhet.  Priset kan man inte klaga på heller. 82 poäng.

Jag ser att jag faktiskt skrivit mycket kort om det här vinet i mitt allra första blogginlägg. Annan årgång förstås.

fredag 28 september 2012

2009 Zenato Valpolicella Classico Superiore


Till en härlig pasta bolognese ska man dricka italienskt. Allra helst kanske något från Emilia-Romagna, med tanke på att det är där Bologna ligger, men vi tar ett vin från Veneto istället, närmare bestämt Valpolicella. Zenato är en rätt stor producent som jag antar att många svenskar känner till då de är väl representerade på systembolaget. Kvällens vin finns också i sortimentet, även om just den här flaskan inhandlats på vinmonopolet i Norge.

2009 Zenato Valpolicella Classico Superiore är ett relativt enkelt vin. Vi får en bussig doft av varma, lite uttorkade körsbär och plommon. Här finns en del ekkryddor också. I munnen mer av den fina frukten, som ändå är rätt elegant och inte blir tung. Intrycket är uppfriskande. Någon större komplexitet finns inte och mellanregistret är lite tunt. Vi går nästan direkt från inledande fruktglädje till avslutet, som är rätt fint med mer kryddor, en liten hint bittermandel och kanske lite salmiak. Kunde varit längre men helt ok. 85 poäng.

Ett bussigt vardagsvin som funkar utmärkt till pizza, pasta och charketurier. La dolce vita, helt enkelt!

onsdag 26 september 2012

Crozes-Hermitage - 2010 Domaine du Colombier mot 2009 Chapoutier Les Meyssoniers


Helstekt lammsadel med risotto och stekta kantareller. Risotton har blivit lite i tuggigaste laget tycker jag, men mina gäster är inte så kräsna. Två pavor på bordet. Gemensamt ursprung men olika producenter och år. Crozes-Hermitage är en stor appelation. De flesta viner som produceras här är rätt enkla, men det går att hitta bra kvalité, speciellt från norra delen. Colombier och Chapoutier hör till de mer välkända producenterna och åtnjuter båda ett gott rykte. Ingen av dem är begränsad till Crozes, utan gör viner från andra ursprung också. Chapoutier har väl snart ett vin från varje appellation i frankrike känns det som. I vilket fall som helst så producerar han en j-vla massa vin. Detta ska dock inte ha påverkat kvalitén sägs det, men jag är inte helt säker.

2009 Chapoutier Les Meyssoniers har mörk färg. Doften är lite dammig med anstrykning av gamla fat. Frukten är mörk, men knuten och svåråtkomlig. En del peppar och brödkryddor i doften, får plötsligt associationer till jul. Pepparkakor? Medelhög syra i munnen, fortsatt knutet med dov mörkfrukt och lite järn. Efter luftning tittar en del ljusare toner fram, men det är fortfarande väldigt blygt. Det är svårt att få ut något ur vinet på det här stadiet. Kanske blir det bättre med lagring, men den relativt låga syran får mig att tvivla. Poängmässigt blir det låga 80. Ska vi säga 82 poäng just nu?

2010 Domaine du Colombier är en annan historia. Färgen är visserligen lika mörk, men vi får ett mycket mer öppet vin med blandade mörka och ljusa frukter. Lätta toner av salvia och andra örter blandas med lite blod och järn. I munnen frisk syra och en elegant, nästan sval men samtidigt koncentrerad syrahfrukt. Järniga mineraler och ett långt, härligt piggt avslut med lätt sötfrukt och fin krydda. Riktigt gott! 89-90 poäng.

Två mycket olika viner. Man kan hitta likheter, konstigt vore det väl annars, men totalupplevelsen är väsenskild. Ok, det kan vara så att det helt enkelt är locket på för Meyssoniers för tillfället, och att några års lagring gör hela skillnaden, men jag tycker inte att det underliggande materialet lever upp till den klass Colombier levererar. Valet vid eventuella framtida inköp blir lätt.

PS. Oj då, jag har visst skrivit om årgång 2008 av samma vin från Colombier. Inte lika imponerad då. DS.

måndag 24 september 2012

2002 Churchill's Late Bottled Vintage


Late bottled vintage, den fattiges vintage port, men ofta bra "bang for your buck". Brukar också gå helt utmärkt att dricka utan 30 års lagring. Churchill's är en av de yngsta större producenterna av portvin, grundat så sent som 1981 av John Graham, från samma familj som ligger bakom Graham's port. Namnet kommer från hans fru, Caroline Churchill. Deras 2002 LBV butlejerades 2006. 

Vi får ett mörkt vin med en medelstor doft av mogen mörkfrukt - plommon och björnbär. Kanske lite väl mogen, det är en del syltvibbar. En lätt vaniljton, lite choklad och fina kryddor från faten. I munnen fin syra och bra grepp. Lite fräschare intryck än i doften. I avslutet är tyvärr alltför sött och syltkänslan kommer tillbaka. Ett helt ok vin, allra bäst är mittenpartiet, men jag tycker att frukten är något övermogen och intrycket bli väl endimensionellt, utan någon större komplexitet. Oavsett detta så slinker det ned alldeles utmärk till blandade ostar och trevligt sällskap. 86 poäng. 

Tack J för att du släpade med flaskan upp till arktis!

lördag 22 september 2012

2006 Pirie Estate Gewürstraminer


Pirie Estate på Tasmanien tillhörde för 5-6 år sedan mina favoritproducenter, men ni vet hur det är, man hittar något nytt, går vidare och glömmer gamla trotjänare. Men i källaren hittar jag den här flaskan liggandes. Hur står den sig, den dag som är idag?

Färgen går mot guld. Doften bjuder på begynnande mognad. Här finns en fin blommighet parat med kanderad citrus och tropisk frukt, kanske lite lichie. Någon har också doppat en våt ullpläd i glaset, vilket gör att det ibland känns lite unket. Väl i munnen får vi ett vin med rätt så generös frukt, inslag av nötter och fin syra. Frukten gör att vinet nästan upplevs sött, men det är faktiskt helt torrt, vilket blir tydligt i det långa, svalt citronläskande avslutet där också en anstrykning av kalk infinner sig. Det saknas dock lite nerv och koncentration, det känns ibland utspätt, trots den rätt intensiva smaken. Ändå gott och godkänt, kanske blir det ändå fler flaskor från Pirie vad det lider. 86 poäng.

torsdag 20 september 2012

2005 Domaine Bertagna Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Murgers


Nästan hela grabbgänget på besök från Sverige! Då får man bjuda till när det vankas mat mellan brädspelandet och fjällvandrandet. Helstekt lammsadel med svamprisotto och så något att dricka till. En del burgundiska '05:or börjar tydligen bli drickbara. Enligt personalen på Vinmonopolet i Bodö är 2005 Domaine Bertagna Nuit-Saint-Georges 1er Cru Les Murgers på topp nu och på väg utför om en vecka eller två! Jag tvivlar starkt på detta uttalande, men det kanske ändå indikerar att det inte är helt knutet. Detta resonemang  får ligga till grund för inköp av en flaska. Domaine Bertagna huserar i Vougeot och drivs sedan 1982 av Eva Reh och hennes make Mark Siddle. De köpte en rätt nedgången Domaine som de succesivt förbättrat och Domaine Bertagna anses nu tillhöra de bättre producenterna i Bourgogne. Över 20 hektar vingårdar gör att vinerna går att få tag på också.

Vi får ett transparent vin med rödblå kärna och ljusröda reflexer. Här är det frukten som spelar förstafiolen redan från start. Knutet är det inte, även om intensiteten ökar med lite luft. Doften är mättad av pigg rödfrukt med en del mörkare, lite murriga inslag. Här finns en del sous bois, jord, torkade kryddor, lite järn, blod och mycket charm. I munnen så mer av den härligt silkessöta pinotfrukten, uppbackad av en frisk syra, en del tanniner och massor av mineraler. Stilen får sägas vara lätt snarare än kraftig, åtminstone för ursprunget. Rustikt elegant, kan man säga så? Lite tunt i mitten kanske, men ett härligt långt avslut med frukt och en del kryddighet. 91 poäng.

Ok, jag förstår vad han menade, killen på Vinmonopolet, men jag tror han har fel. Vill man absolut dricka sin pinot med gott om ung frukt så är det här ett härligt vin just nu, men det bör inte ha några som helst problem att prestera i framtiden också. Drick nu till 2020+.

tisdag 18 september 2012

2007 Ruffino Riserva Ducale Chianti Classico



Dags för ännu en toskanare från det varma men trevliga året 2007. De viner jag hittills testat från årgången har varit varma och fruktdrivna, men med fin syra. Ruffino är en av de större producenterna i Toscana, med hela 600 hektar vin planterat, fördelat på flera olika gårdar. Dessutom har man 30 hektar i Friuli. Det mesta av vinet går på export.

2007 Ruffino Riserva Ducale Chianti Classico har färg av mörk körsbärssaft, men är trots allt transparent. Doften är initialt fruktdriven med lite småvarma körsbär och kanske lingon. Efter en stund kommer dovare toner av jord och tobak vilka tar överhanden. Utvecklingen blir lite baklänges, från att först ha känts rätt öppet blir vinet alltmer knutet och svårt att uppskatta. Ett tag tycker jag inte alls om det och får askfatsvibbar när rök och ek ansluter sig. I munnen torra tanniner och svagare frukt än i doften. Pigg syra, men åter för mycket fat. Avslutet är kort med dammiga kryddor. Med mat är det betydligt bättre och ännu bättre är det dagen efter. Då har frukten hittat tillbaka igen och vinet känns mer balanserat. Lagring rekommenderas. 84 - 85 poäng.

fredag 14 september 2012

1997 Louis Jadot Morey-Saint-Denis och en död kanin.


Det här vinet har funnit på systembolaget en stund nu. Tyvärr har priset åkt upp något, men efter att ha läst lite gamla poster hos andra bloggare blev suget efter moget vin för stor. Omdömena har varit överlag positiva, om inte lysande. Vi dricker vinet till kanin med citron och örter, ett härligt och lättlagat recept från Jamie Olivers debut "The naked chef", som jag misstänker finns i rätt många bokhyllor runt om i världen. Jag kan bara starkt rekommendera er att prova. Kanin är en utmärkt smakbärare som väl mest påminner om lite kraftigare fågel. Perfekt till bourgogne! Som en trevlig överasskning visar det sig att hjärtat, njurarna och levern sitter kvar i skrovet. På detta görs en smaskig förrätt. Receptet räcker till runt fyra portioner.

Tag lever, njurar och hjärta från en kanin. Skär levern grovt i bitar. Stek i smör tillsammans med njurar och hjärta. Släng med en till två fint hackade schalottenlökar, hackad rosmarin, salvia och nymalen peppar. Stek några minuter tills allt fått fin färg, pudra mot slutet över lite mjöl. I med en skvätt konjak, fräs kort och slå i någon deciliter grädde. Låt koka ihop. Rör ned en klick smör. Smaka av med salt och peppar. Servera på rostat bröd, gärna med en liten sallad.

Vinet dekanteras i 30 minuter. Lite grumligt, men transparent. Förvånandsvärt tät färg med nästan svart kärna. Okej, svart mot brunrött kanske. Kanten är i alla fall mot tegel, så här finns mognadstecken. Doften bjuder ett vin på väg mot full mognad, även om det inte riktigt är där ännu. Här finns jord, grusiga solvarma promenadstigar, torkade rosor, lakrits och nystruken roslagsmahogny. Pinotfrukt åt det mörkare hållet - fullmogna hallon, en näve moreller, mosiga jordgubbar. Mumma!

I munnen är smakassociationerna i stort sett samma som i doften, kanske tar frukten lite större plats. Vi får också en fint bevarad syra, lite grusiga mineraler och skönt nedslipade tanniner. Avslutet kunde varit längre men är riktigt härligt med sina ruffiga mineraler och sköna mognadstoner. 91 poäng.

Ok, inte årets största vinupplevelse, men jäkla fint ändå. Mogen bourgogne is da shit - helt enkelt. Synd bara att man måste vänta så länge. Med tanke på att man får 15 års lagring med på köpet så är priset på bolaget helt ok. Ni kan läsa fler omdömen här, här, här och här.